Språk i utemiljö I pandemins spår har mycket förskoleverksamhet förlagts till utemiljön på förskolan. Hur arbetar förskolan för att stärka barnens språkliga utveckling när majoriteten av den pedagogiska verksamheten sker utomhus? En snabb google-sökning av språkstimulans utomhus ger väldigt lite resultat. Mycket av det som finns fokuserar på rena uteförskolor med utomhuspedagogik. Andra artiklar beskriver utmaningarna med pedagogisk verksamhet ute; barnens säkerhet, de rör sig över större ytor och ytor som har skymda områden vilket gör att många pedagoger känner sig mer som vakter än delaktiga pedagoger det är svårare att fånga barnens uppmärksamhet, det finns många distraktorer, saker som lockar barnen både visuellt och auditivt Men finns det verkligen färre distraktorer inomhus? Eller färre risker? Handlar det mer om tradition och vana, att styrd pedagogisk verksamhet sker inne och att utelek är lika med fri lek? Det kanske kräver en annan sorts kommunikation än den vi är ...