Språk i lek och lek i språk

Vi vet att språket utvecklas genom lek. Vi vet att språket utvecklas i socialt samspel. Vi vet att barn med språkliga utmaningar har svårt att på lika villkor vara delaktiga i lek. 

Många gånger har jag hört pedagoger uttrycka att ett särskilt barn inte leker rollekar. Att barnet mest ägnar sig åt springalekar eller andra fysiska aktiviteter. Eller att barnet mest leker bredvid eller föredrar att leka själv.  

Varför?

Är det självvalt eller är det för att det är det barnet känner att det behärskar? Hur utmanar vi barnet att utvidga sitt lekande? Hur gör vi barnet delaktig och får barnet att känna sig delaktigt? Vilka språknycklar behöver barnet för att delta?

Närvarande vuxna är självklart en framgångsfaktor för att hjälpa barnet in i leken men också att behärska lekord. Frågor som;

• Vad gör ni?
• Vad leker ni?
• Vad kan jag vara?
• Vilka regler har ni?

Att kunna uttrycka och förstå saker som;

• Vi låtsas att…
• Jag fantiserar om…
• Nu byter vi...

Det är också viktigt att kunna berätta vilket lekmaterial barnet vill använda, klossar, kapla, plus-plus, djur, köksutrustning. Barnets omgivning är oftast fullt med olika lekmaterial och kan man inte uttrycka sin önskan är det svårt att leka med materialet. Att som vuxen sätta ord på, tolka, teckna och se till att det finns visuellt stöd att använda sig av kan hjälpa barnet en bra bit på vägen. 

Kanske måste jag göra en film med lektecken?